Jag har ett liv.

Det som min sjukdoms tillstånd gör att jag inte kan få göra saker som man är van vid varför inte lägga mig på sjukhuset men då jag inte vara hemma hos min man.

Det skadar inte att man få göra få en del saker själv. När min man ska på läger och ha kul ska man bara sitta ruttna eller ska man försöka leva lite.

jag försöker att rycka upp mig men alla trampar på mina tår för utan min man som älskar mig.

hurra hurra för han.

jag försöker till godo se mina behov kan ingen fatta det
RSS 2.0