Till minne av ove oinonen
Hittade en dikt när jag städade ur gaderoben. Den lyder så här:
Kärlek vad är det ?
Finns den?
Det är så kallt
mitt hjärtat har brustigt
och frusit till
Mitt hjärta har frusgit
till is för att aldrig mer
tinans upp av kärlekens
Bilndaverk och svek
Jag kommer aldrig
mer tillåta mig
att förföras av kärlekens
blindaverk.
Jag är och förblir en
is skulptur för att
aldrig mer tina upp.
Detta var en dikt som Ove Arre Armas Oinonen Skrev
sista gång vi sågs innans hans bort gång
som jag sörjer än.
I bland gör det så att jag bara vill gråta mina tårar.
Men han har sina skälla men jag vet.
men när hans afton kom så var det
någ en befriels för honom själv.
Tråkigt men sant.
Nu lever han genom foton som är kvar på
honom.
Kommentarer
Trackback
